Nenna

Min hjärna går i 180 typ... Det ska bli sååååå skönt att få komma iväg på resan tillsammans med Johan. Få prata med honom i lugn å ro utan all vardagsstress å ungar runt omkring. Även han har så sjukt mycket på gång i hans huvud så han lyssnar typ på hälften av gångerna jag pratar med honom, vilket kan vara frustrerande.

Jag har typ just nu kommit till en korsning här i livet, en korsning med typ tusen vägar. Vilken ska jag ta? Vad blir bäst i slutändan? Vad vill jag själv?

Allt detta med jobb, jag har typ ett halvår kvar på min mammaledighet. ETT HALVÅR! Men ändå kan jag i te släppa detta med att min arbetsplats stängdes här på orten i december å jag blev förflyttad till Norrtälje. För det var inte så jag lämnade min arbetsplats veckan innan midsommar förra året, då lämnade jag min arbetsplats med vetskap om att jag hade lyckats få en fast tjänst i Hallstavik, nära och bra.

Detta vände min värld helt upp och ner! Helt ovetande vad jag nu ska göra. Tanken är att jag ska börja jobba 17 september igen, efter att ha skolat in Shelby på dagis. Vad vill jag då jobba med? För helst vill jag ta den lätta vägen och ut i jobb direkt. Men ändå måste jag börja plugga om jag vill ändra riktigt i arbetslivet då det verkar omöjligt att komma in på en arbetsplats med adminuppgifter utan erfarenheter, även fast det inte krävs erfarenheter enligt jobbannonserna jag sökt till.

Hela livet i sig blir en stress då när man inte vet vad man vill!

Sen är detta med vikten, den ökar. Även fast jag inte äter lika mycket onyttigheter som jag har gjort förr. Jag känner mig typ instängd i någon annans kropp? Jag lever i ett skal typ? Funderar på att skicka in egenremiss till en bypass, men då nekar väl dom för att man ligger precis under gränsen på BMI å då är man ändå tillbaks på ruta ett igen.

Varför kan man inte få ha en människa som bestämmer alla beslut åt en? Tänk vad skönt att få lägga in sina önskemål å sen slippa tänka på alla beslut!